Sitter och tänker på sommaren tvåtusentio och att den har gått alldeles för fort, ännu en gång. Lyssnar på beach house och tänker tillbaka på första känslan när vi åkte in i Marmaris. Det var kväll och man såg bara staden genom ett hav av lampor och ljussättningar. Ac:n var på starkt och på radion spelades det turkisk musik. Jag och min kompis satt och skrattade åt bussens växelspak som var överdrivet lång. Och skrattade i så mycket smyg vi kunde åt busschaufförens stol och saker runtom honom som jag inte direkt kan sätta ord på. Något roligt var det iallafall. Sedan, det första vi hör när vi kliver av är "Då var vi framme". Big fail! Vi bara kollade på varandra och brast ut i skratt. Sjukt pinsamt och sjukt roligt. När vi väl kommer ut ur bussen för att hämta våra väskor säger Emelie "Titta, det sitter en liten turk i bagaget!". Haha!. Saknar turkiet sjukt mycket och skulle kunna åka tillbaka imorgon. Det var helt otroligt vilken service vi fick. Både på hotellet och utanför. De fördomar som man haft för Turkiet och att dom är "väldigt på" stämmer inte med det jag trodde. Mycket trevligt folk! Nu ska jag äta kronärskocka med mami och fira hennes namnsdag. Gött kött! Later bros.